När allt är möjligt, och inga drömmar är för stora

Februari, en månad där jag gärna hade spolat fram tiden några månader. För det måste väl ändå vara fler än jag som bara ser februari som en transportsträcka till våren. Man bara måste ta sig igenom den. Ute är marken frusen, och hos mig syns inga tecken på vår i trädgården. Trots det kan jag inte låta bli att leta vårtecken där bland gamla växtdelar från fjolårets perenner. 

Även om februari känns lång, trots sina 28 dagar, så är det den månad på året då allt är möjligt. Åtminstone i tankarna om den trädgård man drömmer om. Såhär års längtar jag tills min trädgård blommar, och de där vackra buketterna som jag ska plocka. Jag längtar också efter mina kvällsrundor i trädgården när solen går ner och humlorna sover i blomstersängarna. Tänk om vi bara kunde spola fram tiden, bara lite.

Vad drömmer du om? 

Förutom allt det där underbara jag nämnde här ovanför, drömmer jag om att i sommar också ha ett utekök, vackra Dahlior, nyklipptgräs och min nya blomsterträdgård. 

Kram Hanna